Michelangelo gav påven fingret, Leonardo da Vinci målade in sorgemusik och Rafael förutspådde den framtida Peterskyrkan. Flera av historiens berömda konstnärer har gömt kommentarer och satir i sina verk. Det gäller bara att titta lite extra noga.

Noterna till Leonardo da Vincis hemliga musikstycke får man fram om man drar fem notlinjer tvärs över bilden. Sedan får bröden och de 13 personernas händer utgöra själva noterna. Musiken är inte harmonisk när den spelas framifrån. Men om man spegelvänder notsystemet – som Leonardo da Vinci gjorde när han skrev sina texter – blir musiken plötsligt vackrare.

Da Vinci gömde musik i bilden

Nattvarden, Leonardo da Vinci, cirka 1498

En italiensk datorexpert och musiker hävdar att han löst den verkliga da Vinci-koden. Enligt Giovanni Maria Pala har renässansgeniet Leonardo da Vinci nämligen gömt en 40 sekunder lång musikalisk komposition i sitt berömda mästerverk ”Nattvarden” från 1498.

Målningen föreställer Jesu sista måltid med de tolv lärjungarna, innan han grips och korsfästs. Efter flera års granskning kunde Pala år 2007 avslöja att alla de små bröden på matbordet och personernas händer representerar var sin not.

Om noterna sätts samman bildar de ett musikstycke som låter ”som ett rekviem”, konstaterar Pala, och han tror att da Vinci tänkt sig den dolda musiken ”som ett soundtrack som framhäver Jesu lidande”.

Pala påbörjade sina undersökningar, sedan han hört rykten om att målningen innehöll dold musik. Hans första försök blev emellertid ingen större framgång, även om Pala tidigt förmodade att brödet och händerna kunde vara noter. ­Noterna placerades ut på linjer i ett notsystem, men musiken lät hemskt osammanhängande och inte alls harmonisk.

Pala visste att da Vinci skrev sina noter spegelvänt och bestämde sig därför för att spela upp stycket baklänges – och plötsligt uppstod ljuv musik.

Alessandro Vezzosi, chef för da Vinci-museet i Leonardos födelsestad Vinci, berättar att renässansgeniet var en flitig musiker, som både spelade lyra och skrev musik. Han säger att Palas musikaliska teori är synnerligen ”plausibel”, särskilt som bröden tydligt delar in målningen i ett antal harmoniska delar – något som är typiskt för musikstycken.

Se videoklipp och hör musiken

Se ett nyhetsinslag om Giovanni Maria Palas överraskande upptäckt och hör den dolda musiken från målningen Nattvarden här.

Bröst blev till frukter

I ett försök att skapa en rumsren målning har Cariani gjort om Agathas bröst till frukter.

Saint Agata, Giovanni Cariani, 1516

Agatha var en vacker, kristen adelsdam från Sicilien. På 200-talet, när Rom förföljde kristna, vägrade hon att avsäga sig sin kristna tro och fick därför brösten avskurna, innan hon brändes levande.

År 1516 fick Cariani i uppdrag att måla Agatha. Han var mycket diskret: bara en enda detalj vittnar om Agathas hemska öde.

Vid närmare anblick är det hennes avskurna bröst som ligger i fruktskålen.

Hämnades på munkarna

Det stora djuret står så att munkarna möts av en bred bak. Elefanten lyfter lite diskret på svansen för att uträtta sina behov.

Elefant och obelisk, Bernini, 1667

Bildhuggaren Gianlorenzo Bernini fick år 1666 i uppdrag att hugga ut en elefant till ett domini­kanerkloster i Rom. Munkarna visade sig dock vara besvärliga arbetsgivare – särskilt munken Paglia som ständigt kritiserade Bernini.

Men den listige konstnären hämnades. Med avsikt placerade han elefanten med baken mot munkklostret.

Samtidigt lät han djuret lyfta på svansen som om den uträttade sina behov – framför klostret.

För att ingen skulle tvivla på vem förolämpningen riktades mot lät Bernini elefanten vrida på huvudet och blänga surt mot klostret.

Konstnär glömde ett par fötter

På Lippis målning syns fem män. En av dem tycks sväva fritt i luften. Han har inte fått några ben.

Teofilos sons återuppståndelse, Masaccio och Filippino Lippi, ca 1425/1481

Renässansmästaren Masac­cio lämnade efter sig flera ofullbordade verk när han dog 1428. Ett av dem var ”Teofilos sons återupp­ståndelse”, som den unge Filippino Lippi slutförde år 1481.

Ingen vet om det berodde på dålig belysning, brist på erfarenhet eller ren lättja, men på Lippis färdiga målning saknas någonting så väsentligt som ett par ben!

De fem männen till vänster måste nämligen samsas om fyra par ben.

Bilden en ren uppvisning

Spegeln på väggen avslöjar att paret inte är ensamt i rummet. En av personerna i spegeln kan vara Jan van Eyck själv.

Arnolfinis trolovning, Jan van Eyck, 1434

Egentligen ser målningen ganska enkel ut: ett porträtt av den italienske köpmannen Giovanni di Arnolfini och hans trolovade. Men det finns en anledning till att Jan van Eycks målning har kallats en av renässansens mest komplexa – den är full med detaljer.

T ex finns det inte bara två utan fyra personer på bilden. Förutom paret syns ytterligare två personer i spegeln på väggen. Ingen vet vem personerna i spegeln är.

En teori är att det är van Eyck själv och hans lärling. Signaturen ovanför spegeln ”Jan van Eyck var här” – kan tyda på det.

Det krävdes stor skicklighet för att skapa självporträttet i spegeln – bland annat eftersom spegeln är konvex och alltså välvd ut från väggen. Jan van Eyck målade ett spegelvänt självporträtt i miniatyr i s k fisheye-perspektiv som förvränger proportionerna.

Målningen är full av talesätt

Bruegels målning tycks föreställa en landsbygds­idyll men är full med absurda scener.

Nederländska ordspråk, Pieter Bruegel den äldre, 1559

Den flamländske konstnären Pieter Bruegels målning föreställer vid första anblicken en by, där invånarna ägnar sig åt sina dagliga sysslor. Men vid en närmare anblick upptäcker man bisarra situationer.

T ex sitter en räv till bords med en fågel, och en man binder fast en klocka på en katt.

Förklaringen är att de olika scenerna i bilden föreställer flamländska talesätt:

  1. “Att använda tårtor som takplattor” betyder att man är så rik att man kan slösa.
  2. ”Att skita på världen”: Att vara totalt likgiltig eller full av hatiska tankar.
  3. ”Lämna kvar minst ett ägg i redet”: Att vara förutseende och omsorgsfull.
  4. ”Att raka narren utan tvål”: Att vara listig och bedra en intet ont anande person.
  5. ”Den ene klipper får, den andre svin”: Att två personer konkurrerar på olika villkor.
  6. ”Att kasta rosor för svin”: Att slösa besvär eller pengar på någon som inte förtjänar det.
  7. ”Att bikta sig för djävulen”: Att berätta sina hemligheter för opålitliga personer.
  8. ”Att gå omkring med en börda på axlarna”: Att inbilla sig att situationen är värre än den i själva verket är.
  9. ”Att kasta kåpan över stängslet”: Att göra sig av med en sak utan att veta om den kan komma till användning senare.
  10. ”Att ha svårt att nå från ett bröd till ett annat”: Att ha svårt för att få pengarna att räcka till.

Hittills har forskarna identifierat 112 talesätt men de är övertygade om att fler gömmer sig i målningen.

Se alla ordspråken via länken här.

Mästerverk var skryt

Enligt konsthistorikerna föreställer personerna på bilden två franska diplomater i England.

Ambassadörerna, Hans Holbein den yngre, 1533

1500-talet var upptäckternas och forskningens tidsera, och Hans Holbeins målning innehåller många symboler för den nya tiden.

Jordglober, sextanter, solur och orientaliska mattor har fått framträdande platser. Men längst fram i bild finns en evig och universell symbol: ett kranium.

Dödskallen är emellertid så undanskymd och förvrängd att den bara syns om man ställer sig tätt intill målningen och betraktar den snett från sidan.

Vissa konsthistoriker tror att målningen var tänkt att hänga i exempelvis en trappa eller en korridor där förbipasserande skulle se den ur rätt vinkel.

En annan teori är att Hans Holbein helt enkelt ville skryta med sina tekniska färdigheter.

Otrohet förevigades

Aelfgyva är den enda kvinnan som nämns vid namn på tapeten. Troligen har hon varit en inflytelse­rik person.

Bayeuxtapeten, okänd konstnär, 1070-talet

År 1066 erövrades England av hertig Vilhelm av Normandie. För att markera den stora bedriften beställde biskopen Odo av Bayeux, Vilhelms halvbror, en 70 m lång broderad väggbonad.

Tapeten är full av blodiga slag och modiga krigare, men konstnärerna har även smugit in underliga saker. T ex finns en scen där en präst slår en kvinna.

Ovanför dem står texten: ”Här en viss präst och Aelfgyva.” Namnet Aelfgyva var populärt på den tiden och bars av många adelskvinnor.

Under paret sitter en liten naken man på huk – som om han försöker gömma sig.

Forskarna tror att scenen kan anspela på en pinsam skandal, som var så känd på den tiden att någon närmare förklaring inte behövdes. En teori är att det rör sig om ett pikant triangeldrama som involverade en otrogen adelsdam, en arg äkta make och en naken, välutrustad älskare som försökte fly.

Djävul gömde sig i molnet

Konsthistorikerna har upptäckt en bild av djävulen i en molnformation på himlen.

Fresk i Basilica di San Francesco, Giotto di Bondone, cirka 1290-talet

År 2011 höll den italienske konsthistorikern Chiara Frugoni på med att ta bort sekelgammal smuts och sot från väggarna i Basilica di San Francesco i staden Assisi. Plötsligt syntes ett ansikte i en väggmålning av Giotto di Bondone.

Ansiktet är nästan dolt i molnen på målningen och så gott som omöjligt att se nedifrån golvet.

”Det är ett kraftfullt porträtt med krokig näsa, insjunkna ögon och två mörka horn”, säger Frugoni om ansiktet, som av allt att döma ska föreställa självaste djävulen.

Hittills har ingen kunnat förklara varför Giotto valde att måla ett dolt porträtt av djävulen i en scen som beskriver munken Franciskus av Assisis död.

Chefen för restaureringen, Sergio Fusetti, tror att ansiktet kan ha tillhört en rival som Giotto velat håna. Andra experter tror att han kanske har målat dit ansiktet bara för skojs skull.

En tredje förklaring är att Giotto ville visa att inte ens en helig man som Franciskus av Assisi kunde vara säker på att få en plats i paradiset:

”På medeltiden trodde folk att det fanns demoner i molnen, och att de kunde hindra själar från att nå himlen”, förklarar Frugoni.

Målning gav smygtitt in i framtiden

På målningen syns flera av renässansens stora mästare sida vid sida med antikens främsta personligheter. 1:Michelangelo 2:Leonardo da Vinci 3:Donatello 4:Rafael 5:Donato Bramante

Skolan i Aten, Rafael, 1510

År 1510 arbetade Rafael för fullt med sin väggmålning ”Skolan i Aten” men han behövde inspiration till bakgrunden. Han sökte hjälp hos sin läromästare, arkitekten Donato Bramante, som börjat bygga Peterskyrkan i Rom fyra år tidigare.

Till­sammans skapade Rafael och Bramante en över­dådig bakgrund till den stora väggmålningen.

Av allt att döma använde Bramante sina ritningar till Peterskyrkan för att göra Rafaels målning full­ändad. Bakgrunden är nämligen en avbild av Peterskyrkan, där man ser både kyrkans karaktäristiska kupol och dess välvda tak.

Bramante dog fyra år senare och hans kyrka invigdes inte förrän år 1626. Men redan år 1510 kunde de som studerade Rafaels målning alltså få veta hur Peterskyrkans interiör skulle komma att se ut – hela 116 år innan byggnaden stod klar.

Rafael nöjde sig inte med bara en överraskning: på bilden syns flera av antikens största personlig­heter, men Rafael har även smugit in flera stora renässanskonstnärer.

Ikoner som Arkimedes, Alexander den store och Platon flankeras av Leonardo da Vinci, Michelangelo och Bramante.

Michelangelo hämnades med penseln

De båda små änglarna är allt annat än oskyldiga. Den ena förolämpar påven.

Julius II som profeten Sakarias, 1512

Multikonstnären Michelangelo var ökänd för sitt hetsiga temperament och sina många raseriutbrott. Men påven Julius II – känd som ”krigarpåven” – var nästan lika hetlevrad.

År 1505 kallades Michelangelo till Rom för att göra ett gravmonument åt påven. Konstnären släppte allt annat och ägnade fyra år åt att hitta och flytta marmor till Rom, när påven plötsligt stoppade projektet utan förklaring. Michelangelo blev ursinnig och kände sig förödmjukad.

Tre år senare kallade Julius till sig Michelangelo igen – den här gången för att dekorera Sixtinska kapellet i Rom. Michel­angelo påbörjade motvilligt arbetet men fick ständigt kritik av påven.

Julius ville bara ha de tolv lärjungarna på bild men Michelangelo drev igenom ett betydligt större projekt med hela 343 figurer.

Konstnären glömde aldrig konflikterna med påven. Hämnden kom i form av flera undanskymda men förnärmande detaljer i Sixtinska kapellet.

Ful gest blev förevigad

En av Michelangelos grövsta förolämpningar var riktad mot påven Julius II och finns i taket i Sixtinska kapellet. Här har renässanskonstnären avbildat sju av Gamla Testamentets profeter och låtit Julius stå modell för sin favorit­profet Sakarias.

Fica-gesten var synnerligen kränkande bland renässansens italienare.

Påven var mycket glad över att bli jämförd med den gamle profeten och upptäckte därför – av allt att döma – inte att en av de båda små änglarna gör det så kallade fica-tecknet bakom ryggen på honom.

Tecknet symboliserar de kvinnliga könsdelarna och var ytterst kränkande på Michelangelos tid. I dag skulle det obscena handtecknet motsvara att ge påven fingret.

Gud svävar på en människohjärna

Enligt läkaren Meshberger kan man se många av hjärnans viktigaste delar på Michelangelos berömda målning.

Adams skapelse, 1512

År 1990 publicerade den amerikanske läkaren Frank Lynn Meshberger i en ansedd medicinsk tidskrift sin teori att det som omger Gud och hans följe i ”Adams skapelse” är en nästan perfekt bild av en hjärna.

Målningen påstods innehålla viktiga anatomiska detaljer, bl a hypofysen, lillhjärnan och frontalloben.

Vissa experter anser att teorin är trovärdig; Michelangelo var mycket fascinerad av anatomi och har troligen sett en mänsklig hjärna under sina välkända dissektioner av lik – trots att lik­skändning fördömdes av kyrkan.

Men ingen vet varför Michelangelo skulle vilja avbilda en hjärna. En teori är att han ville håna kyrkan för dess motstånd mot vetenskapen.

Rivalen hamnade i helvetet

Ceremonimästare Cesena står gömd i ett hörn och hånas av Michel­angelo.

Yttersta domen, 1541

Påvens ceremonimästare, Biagio da Cesena, var en av Michelangelos värsta kritiker och ville bl a censurera alla de nakna figurerna på hans målningar i Sixtinska kapellet.

Förslaget förkastades av påven, men den temperamentsfulle Michel­angelo var inte nöjd. Som hämnd avbildade han Cesena på Sixtinska kapellets ena vägg.

Här står Cesena mitt i helvetet – utstyrd med åsneöron och med en orm som biter i hans könsdelar.

Cesena klagade hos påven men fick till svar: ”Om Michelangelo placerat dig i skärselden kunde jag ha ingripit. Men jag har ingen makt över vad som sker i helvetet.”

Av Jan Ingar Thon & Emrah Sütcü