HUR VÅR PÅSK KOM TILL

Alla har vi väl någon gång blivit påminda om varför vi firar påsk. Ungefär som vid jul när vi glatt ser fram emot all den goda maten och alla julklapparna. Inte ett år så länge jag levat har jag väl undgått att höra någon säga: “Vi får inte glömma bort vad vi egentligen ska fira och ha i tankarna. Jo, att Jesus föddes, och vore det inte för det så skulle vi överhuvudtaget inte fira jul!” Något liknande får man oftast höra vid påsk.
Men varför inte ta hela historien från början? På så vis kan vi kanske lättare förstå den svenska påsken och dess traditioner och för att detta ska bli möjligt måste vi börja utanför vårt lands gränser, nämligen nere i Egypten omkring 1200 f.Kr.

Den judiska påskens ursprung

Det var i Egypten som det judiska folket hade levat i slaveri i ungefär 300 år, sedan de utvandrat dit från sitt eget land. Deras ledare Mose och Aron fick nu instruktioner av Gud hur de skulle bli befriade och få återvända till Israel. Vid aftontiden i månaden Nisan, skulle alla israeliter slakta ett lamm. I Bibeln står det skrivet:

Och man skall ta av blodet och stryka på båda dörrposterna och på övre dörrträet i huset där man äter det. (lammet) Och ni skall äta det med hast. Detta är Herrens påsk. Ty jag skall på denna natten gå fram genom Egyptens land och slå allt förstfött i Egyptens land, både människor och boskap. Och blodet skall vara ett tecken, er till räddning, på de hus i vilka ni är. Ty när jag ser blodet, skall jag gå förbi er. Och ni skall ha denna dag till en minnesdag och fira den som en Herres högtid. Som en evig stiftelse skall ni fira den, släkte efter släkte. Och Israels barn gick bort och gjorde så. Och vid midnattstiden slog Herren allt förstfött i Egyptens land. Och ett stort klagorop höjdes i Egypten. FARAO kallade Mose och Aron till sig om natten och sade: “Stå upp och dra ut från mitt folk.” Så förde då Herren på denna samma dag Israels barn ut ur Egyptens land.( 2 Mos, 12 Kap.)

Detta var en stor händelse i judarnas historia, och minnet av befrielsen och återkomsten till sitt hemland firas allt sedan dess precis som Gud sade. Det är judarnas påsk. I alla judars hem finns en skrift “Hagadá”. I den står det noga beskrivet hur påskfesten ska gå till.

Den kristna påskens ursprung

Den kristna påsken är på sätt och vis en fortsättning på judarnas urgamla påskhögtid med annorlunda innehåll. Men det finns många länkar som förbinder dem båda och mycket av den kristna påskens innehåll kan inte helt förstås om man inte känner till hur det gick till den där gången i Egypten.

Det är därför man säger att påskfirandet hos de kristna har sitt ursprung i den judiska påsken. Jesus dog och uppstod just i samband med judarnas högtid. Han åt påsklammet tillsammans med lärjungarna efter judisk sed och förvandlade den samtidigt till Herrens heliga nattvard, och ett sammanträffande som fått stor betydelse var att påsklammet skulle slaktas “vid nionde timmen” som det heter i Bibeln. Enligt vår tid är det klockan 15:00. Det var just vid den nionde timmen som Jesus drog sin sista suck på korset.
Den stora skillnaden är att judarnas högtid firas till minne av israeliternas uttåg ur Egypten, “Exodus”, medan de kristnas firas till minne av Jesu lidande, död och uppståndelse, där uppståndelsen är det viktigaste. Detta blev de kristnas första fest.
Till att börja med firade den kristna församlingen inte påsken som vi gör nu en gång om året, utan varje Söndag var en sorts påskdag då man ville påminna om Jesu seger över döden på “den första veckodagen”. Man kallade den “Herrens dag”. Det var alltså Jesu uppståndelse som skapade den första söndagen.
I svenskan kommer namnet Söndag från de språk som senare kallade söndagen för solens dag. Sunday på engelska och Sonntag på tyska.
Långt efteråt, ungefär från och med 300-talet förekom det som vi idag kallar påsk. Man hade då istället en större fest en gång om året.

Påskens placering i tiden

Har ni hört uttrycket “påskmåne”? Eller har ni tänkt på att det alltid är fullmåne under påskveckan? Om det inte är mulet förstås, men hursomhelst så är den ju där, rund och hel på himlen och det är ingen slump.

Sanningen är den att det var en väldig osämja mellan de olika kristenheterna i början, för att den skulle få vara där. Ja, nu var det väl egentligen en annan väsentligare faktor som gav upphov till osämjan och inte direkt månen, men den hade ett litet finger med i spelet den också.
Det stora problemet låg i att de som övergått från judendomen till kristendomen och de som levde i judisk miljö ville att den kristna påsken skulle infalla på den 14:e dagen i månaden Nisan precis som den judiska påsken, vilket den också gjorde från början. Men så tyckte de som aldrig varit något annat än kristna, där ibland Rom och Alexandria, att detta inte stämde med den kristna påsktraditionen. Enligt den var det ju på den första veckodagen som Jesus uppstod, d.v.s. en söndag. Den 14:e Nisan kunde däremot infalla på vilken veckodag som helst.
Det ville sig inte bättre än att man firade påsken vid flera olika tidpunkter i kristenheten. Vissa år sammanföll firandet, andra gick de isär. Detta var mycket besvärande och höll självklart inte i längden. Följden blev en kyrklig osämja som har kallats påskstriden – en uppgörelse en gång för alla, inte bara om påskdagens datum, utan huruvida kristendomen skulle vara sammanbunden med judendomen eller frigöra sig.
År 325 hade man ett stort kyrkomöte i Nicea, där många beslut och regler om kristendomen klargjordes. Där avgjordes också striden om påskhögtidens placering.
Den kristna påsken frigjordes från den judiska och fick sin egen traditionsbundna tidpunkt. Därmed kunde man bevara dess historiska bakgrund, och än idag kan vi fira vår påsk på samma dag under samma lysande påskmåne som den gången i Egypten och i Jerusalem.

Vad var det då som de kom överens om på kyrkomötet i Nicea? Hur kommer det sig att månen alltid är full under påskveckan och hur kan man själv lista ut när påskdagen infaller?
Jo, man utgår från vårdagjämningen som infaller antingen den 20 eller 21 mars. Det är då natt och dag är lika långa. Sedan är det månen som bestämmer. Närmare bestämt den första fullmånen efter vårdagjämningen, för den närmaste söndagen efter den fullmånen blir tidpunkten för påsksöndagen.
På så vis blir påsken en rörlig helg med olika datum varje år, till skillnad från exempelvis julen.
Tidigast kan påskdagen hamna den 22 mars, vilket den gjorde 1818 och det dröjer länge innan det inträffar igen. År 2285 närmare bestämt. Senast kan påskdagen infalla den 25 april och så var fallet år 1943, och nästa gång den kommer så sent blir år 2038.

Det är inte den astronomiska (verkliga) fullmånen, som man räknar efter när man bestämmer påskdagen, utan den sk metonska (ecklesiastiska) fullmånen, som gäller kyrklig administration.

Vill du själv ta reda på hur månen ser ut vid en speciell tidpunkt, så är detta ett bra ställe!!

Månfaserna från år 1800 till 2199 >>

Ordet påsk

Ordet påsk kommer från hebreiskan som är judarnas språk. Det går tillbaka till berättelsen om den natten i Egypten då dödsängeln gick förbi de hus som hade blod över sina dörrar.
Gå förbi är pasach på hebreiska, därav kom den latinska formen pascha, som uttalas paska, och på svenska påsk. Det finns även ordböcker som säger att ordet kommer ur hebreiskans ord pesach, som betyder påskalamm.
Både i Grekland och Ryssland används ett liknande ord. I engelskan finns flera ord som härstammar från pasach, exempelvis paschal och passover. På grekiska kan man även säga anástasis, vilket betyder uppståndelse.
Det vanligaste ordet för påsk i andra länder är ett som man tror härstammar från förkristen tid. Det finns bl a i engelskan, Easter och i tyskan, Ostern. Det sägs ha funnits en vårgudinna vid namn Ostra, som orden syftar tillbaka på.

Kristendomen kommer till Norden

Fram tills nu har jag bara berättat om den kristna påskens begynnelse och vi har bara vistats nere i Sydeuropa. Norden och Sverige har ännu inte kommit in i bilden. Vid den tiden hade kristendomen inte nått hit upp till Norden. Vi var fortfarande så kallade hedningar och trodde på asagudarna i Valhall. Kristendomen var över 1000 år gammal när den slutligen bröt igenom här uppe.
De fester som firades var i samband med naturåret och växlingarna mellan årstiderna. Även efter jordbrukets olika skeden, så väl som när man skulle så som när det var dags för skörden osv.
På 800-talet kom “Nordens apostel” Ansgar, som var en katolsk munk, hit flera gånger för att försöka omvända oss, men det skulle ta flera hundra år innan kristendomen accepterades. Det var också väldigt svårt att vänja folket av med alla de seder och traditioner som tillhörde den hedniska tiden. Vi kan ju själva tänka oss in i samma situation.
Den katolska kyrkan ville inte gärna skrämma bort de omvända genom att beröva dem allt, därför lät man dem hållas och många bruk fick vara kvar. Det underlättade också att många hedniska fester ungefär sammanföll med de kristna högtiderna. Vid vintersolståndet hade man exempelvis firat det så kallade vinterblotet. Man vädjade då till den gud som hade makten över solen, att komma tillbaka och skingra mörkret. Även vinterslakten hade avslutats vid samma tid och då var det stor fest som gällde för alla. Denna högtid flyttades ihop med julen.
Lika stor fest var det vid vårdagjämningen då man firade vårblotet som var en stor vårofferfest. Det var med anledning av naturlivets återuppståndelse och det var dags att börja plöja och så. För att jorden skulle ge god gröda så offrade man. Detta, med de flesta av dess seder och bruk, överflyttades till påsken då de kristna firade frälsarens uppståndelse. Att naturens växtlighet återuppstod samtidigt med tiden för Jesus uppståndelse var förstås ett mycket bra och passande samband.

Alla de kristna högtiderna hade nu placerats på bestämda dagar och för att folk skulle komma ihåg alla de nya religiösa festerna och helgondagarna, använde de så kallade runstavar som fungerade ungefär som en almanacka. De var ca 1 meter långa.
Man hade samma runstav år efter år och man fick hålla reda på när söndagarna inföll. På 1500-talet kom dock tryckta almanackor varje år.

Sverige var länge katolskt och högtiderna firades efter katolska traditioner. Men så under 1500-talet genomförde Gustav Vasa och Olaus Petri reformationen som gjorde Sverige protestantiskt istället, och därmed avskaffades många katolska seder och nya infördes.
På så vis fick lilla Sverige genomgå många förändringar och det kan som sagt inte varit så lätt för våra förfäder att ställa om sina traditions- och festvanor.
Så skedde heller inte riktigt. De olika bruken och den gamla folktron levde kvar och gör det än idag. Det här betyder ju faktiskt att det finns ett försvar för er som är trötta på att höra tjatet: “Vet du varför vi firar påsk, jo bara för att Jesus uppstod” o.s.v. Då kan man istället försöka med att säga att man är gammal viking och firar att vinterns mörker är över och våren är här och allt börjar få liv. Men då får man ju förstås avstå från alla religiösa traditioner. Folk hade nog haft fest hur samhället än förändrats och vilken religion man än haft.
Våra traditioner är en salig blandning som härstammar både från judendomen, den katolska och den protestantiska kyrkan, samt den nordiska asatron.
Vi tänker nog egentligen inte på vad som en gång låg till grund för alla traditioner. Redan på 1800-talet, som jag kommer att berätta mycket om, hade den från början allvarliga innerbörden i de flesta traditionerna övergått till skämt. Inte många vet att exempelvis vår tradition då barnen klär ut sig till påskkäringar härstammar från en tid då man på fullt allvar trodde på häxor och var livrädda för att de skulle göra människorna och djuren illa.
Våra förfäder i bondesamhället hade en nedärvd och invand känsla för det övernaturliga. De levde mycket närmare naturen under svårare förhållanden och med bristande skolgång.
Forskarna har väldigt svårt att härleda var olika vidskepelser och magiska riter kommer ifrån. Många kom hit från Medelhavsområdet med den kristna missionen under den katolska tiden, men man antar också att mycket kommer från den fornnordiska och hedniska tiden. Vad man säkert vet är att folk var mycket skrockfulla och många traditioner som jag kommer att berätta om går ut på just skrock.

Nu har ni fått lite insikt i hur påsken uppstod, så nu kan vi fortsätta med vad påsken hade förr, som den inte har nu? Var det på gott eller ont? Ska vi vara lättade att vi inte levde då eller ska vi vara avundsjuka? Det blir upp till var och en att avgöra…

Källa: Sofie Loman

Back till: Easter Parade

Läs också:  Fastlagen