Christopher Sims och Thomas Sargent. Foto: Lehtikuva/AFP

Amerikanerna Thomas J. Sargent och Christopher A. Sims är årets mottagare av ekonomipriset till Alfred Nobels minne. Båda är amerikanska medborgare och 68 år gamla.

De får priset “för deras empiriska forskning om orsak och verkan i makroekonomin”. Därmed får de dela på prissumman 10 miljoner kronor som betalas ut av den svenska Riksbanken.De har bland annat presenterat metoder rörande orsakssambanden mellan den ekonomiska politiken och olika makroekonomiska variabler som bnp, inflation, sysselsättning och investeringar. Deras metoder gör det möjligt att identifiera orsakssambanden och klargöra förväntningarnas roll. Därmed kan man se effekterna av överraskande åtgärder och systematiska ändringar av politiken.Pristagarnas arbete, som inleddes redan på 1970-talet, har anammats av såväl forskare som beslutsfattare världen över.

via:  Amerikanerna Sargent och Sims får Nobelpriset i ekonomi | Hbl.fi/nyheter.

Ekonomipristagare somnade om

– Orsak och verkan är det mest komplicerade av allt, säger ekonomiprofessorn Mats Persson.

Thomas Sargent och Christopher Sims är årets mottagare av ekonomipriset till Alfred Nobels minne. Båda är amerikaner och 68 år. Och de får priset för sin forskningen om “orsak och verkan i makroekonomin”.

I samhällsekonomin händer ständigt massor av saker samtidigt. Därför är det svårt att veta om det till exempel var Riksbankens räntehöjning som fick inflationen att minska. Eller om det kanske var att oljepriset steg? Eller var det oron för att eurosamarbetet ska krascha som spelade in?

Skapade modell

– Inom makroekonomin, med BNP, sysselsättning och ränta, är det speciellt svårt att se orsak och verkan. Om Riksbanken höjer räntan, påverkar det inflationen eller är det förväntningarna om en framtida uppgång i inflationen som har påverkat Riksbankens räntepolitik? säger Mats Persson, professor i nationalekonomi vid Institutet för Internationell ekonomi i Stockholm.

– Det här är hur krångligt som helst och det har de här två pristagarna rett ut och skapat en modell för. I stort sett alla riksbanker och regeringar i världen använder nu de här teorierna, säger Persson.

Christopher Sims, som medverkade på telefon på presskonferensen om ekonomipriset, hade “inte alls” väntat sig att han skulle få det. Och priskommittén fick ringa flera gånger för att tala om att han fått priset.

Ut ur kris

– Jag låg och sov när de ringde och min fru hittade inte pratknappen på telefonen så vi somnade om, sade Sims.

På frågan hur hans metoder kan användas för att lösa de nuvarande problemen i världsekonomin svarade han:
– Om jag hade ett enkelt svar på det hade jag spridit det över världen. Jag har inget enkelt svar, men jag tror att metoderna som jag har använt är centrala för att ta oss ur den här röran.

Ekonomipristagarna utses enligt samma principer som gäller för Nobelpriset och prissumman är densamma, tio miljoner svenska kronor, och betalas ut av Riksbanken.

Nobelpristagare: Euroområdet måste förenhetliga sin beskattning

För att klara den ekonomiska krisen borde euroområdet förenhetliga sin beskattning. Det säger Thomas Sargent och Christopher Sims som i måndags vann ekonomipriset till Alfred Nobels minne.

Sargent säger att Europa och euroområdet inte fött några nya ekonomiska problem utan svårigheterna ligger på ett politiskt plan.
Sims säger sig ha förutspått problemen i euroområdet för ett par år sedan.

– Euron och centralbanken skapades samtidigt men utan någon enhetlig skattemyndighet. Det här väckte frågan om vad som skulle hända om det uppstod ett behov av att stärka samarbetet mellan euron och beskattningen.

Forskarna säger att lösningen på problemen i euroområdet finns att finna i tiden då USA föddes. Sargent beskriver USA 1780 som ett hopplöst fall: 13 självständiga delstater och en ytterst svag centralmakt. Lösningen var att delstaterna 1787 slog ihop sina skulder under den nya centralmakten och gav den skatteuppbördsrätt.
Sargent medger att dylikt drag kräver “ett massivt, svårt och modigt politiskt beslut”.

Sims uppmanar euroländerna att finna ett sätt att dela på den finansiella bördan och koppla ihop centralbankens och skattemyndigheternas verksamhet.

källa: http://hbl.fi