Äntligen! Årets Nobelpris i litteratur går till den svenska poeten Tomas Tranströmer.

En svensk tog det. Tomas Tranströmer är årets Nobelpristagare i litteratur. Strax efter klockan 13 i dag mötte Svenska akademiens ständige sekreterare Peter Englund pressuppbådet i Börshuset i Stockholm.

Sedan avslöjade han årets Nobelpristagare i litteratur – den svenske poeten Tomas Tranströmer, 80. Ett stort jubel bröt ut bland de som samlats. Han får priset “för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga”. Inte sedan 1974 då Eyvind Johnson och Harry Martinson delade på priset har en svensk fått det.

Tranströmer har under flera år nämnts i spekulationerna om vem som ska få det prestigefyllda priset. Hans lyrik har getts ut sedan mitten av 1950-talet och hans verk finns översatta till runt 60 olika språk.

“Väldigt stor”

Bara någon timme innan tillkännagivandet seglade han upp som favorit på ett av de stora spelbolagens sajter. Peter Englund verkar dock medveten om att han gjorde många förvånade när han läste upp Tranströmers namn.

– Men poängen med det här har aldrig varit att slå någon med häpnad. Tranströmer har funnit med sedan länge, och han har varit nominerad många år i rad. Han är en av världens största poeter, säger Englund till SVT, enligt TT.

Aftonbladets kulturchef Åsa Lindeborg säger att hon tror att Svenska Akademin hade fått kritik om de inte gett Tranströmer priset.

– Han är väldigt stor i Kina, han är stor i USA, han är stor överallt. Han är bra helt enkelt, säger hon.

En av favoriterna

Peter Englund säger att att han pratat med Tranströmer och dennes hustru, och att poeten nog var förvånad över beskedet.

– Jag tror att han blev överrumplad. Han satt och lyssnade på musik när jag ringde. Det brukar heta att tåget har gått om ingen har ringt runt 12.30, och jag tror att jag ringde honom tio i ett, säger han till TT.

Genom karriären har han fått ta emot en mängd olika priser, bland annat Bellmanpriset 1966 och Augustpriset 1996. I april i år tilldelades han utmärkelsen Professors namn av regeringen för en “enastående författargärning som berikat både det svenska språket och världslitteraturen”. Priset kommer att delas ut i Stockholms konserthus på Nobeldagen den 10 december. Vinnaren får 10 miljoner kronor, ett diplom och en medalj.

Fakta: Svenska mottagare av litteraturpriset

1909 Selma Lagerlöf
1916 Verner von Heidenstam
1931 Erik Axel Karlfeldt
1951 Pär Lagerkvist
1966 Nelly Sachs
1974 Eyvind Johnson och Harry Martinson
2011 Tomas Tranströmer (TT)

via ”En av världens största poeter” | Nyheter | Aftonbladet.

Här kan du läsa Tomas Tranströmers dikter

PRELUDIUM

Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen

Fri från den kvävande virveln sjunker

resenären mot morgonens gröna zon.

Tingen flammar up. Han förnimmer – i dallrande lärkans

position – de mäktiga trädrotsystemens

underjordiskt svängande lampor. Men ovan jord

står – i tropiskt flöde – grönskan, med

lyftade armar, lyssnande

till rytmen från ett osynligt pumpverk. Och han

sjunker mot sommaren, firas ned

i dess blänkande krater, ned

genom schakt av grönfuktiga åldrar

skälvande under solturbinen. Så hejdas

denna lodräta färd genom ögonblicket och vingarna breddas

till fiskgjusens vila över ett strömmande vatten.

Bronsålderslurens

fredlösa ton

hänger över det bottenlösa.

I dagens första timmar kan medvetandet omfatta världen

som handen griper en solvarm sten.

Resenären står under trädet. Skall,

efter störtningen genom dödens virvel,

ett stort ljus vecklas ut över hans huvud?

(ur 17 DIKTER 1954)

MINUSGRADER

Vi är på en fest som inte älskar oss. Till sist låter festen sin mask falla och visar sig som den verkligen är: en växlingsbangård. Kalla kolosser står på skenor i dimman. En krita har klottrat på vagnsdörrarna.

Det får inte nämnas, men här finns mycket undertryckt våld. Därför är detaljerna så tunga. Och så svårt att se det andra som också finns: en solkatt som flyttar sig på husväggen och glider genom den ovetande skogen av flimrande ansikten, ett bibelord som aldrig skrevs: ‘Kom till mig, ty jag är motsägelsefull som du själv.’

I morgon arbetar jag i en annan stad. Jag susar dit genom morgontimman som är en stor svartblå cylinder. Orion hänger ovanför tjälen. Barn står i en tyst klunga och väntar på skolbussen, barn som ingen ber för. Ljuset växer sakta som vårt hår.

(ur SANNINGSBARRIÄREN 1978)

APRIL OCH TYSTNAD

Våren ligger öde.

Det sammetsmörka diket

krälar vid min sida

utan spegelbilder.

Det enda som lyser

är gula blommor.

Jag bärs i min skugga

som en fiol

i sin svarta låda.

Det enda jag vill säga

glimmar utom räckhåll

som silvret

hos pantlånaren.

(ur SORGEGONDOLEN 1996)